För att kunna ta mig till och från skolan är jag tvungen att åka buss (eller möjligtvis bil), och sedan byta till pendeltåg. Varje fredag börjar jag vid nio, vilket resulterar i att jag vanligtvis befinner mig på en av SL's bussar såhär på morgonen, och idag var inget undantag. Att dessa bussturer sedermera bjuder på diverse skräckupplevelser är sorgligt nog inte heller ett undantag. Men det ska jag ta någon annan gång.
Bussen som jag åker med räknas väl på sätt och vis som en skolbuss, eftersom att det i princip bara är barn och ungdomar som troget står ute i kylan och väntar på bussen. Jag vet inte riktigt om det är en fråga om huruvida SL eller kommunen nedvärderar sina barn och ungdomar, eller om vi bara får galningarna eftersom att "vi" inte har lika mycket att säga till om. En sexåring förstår ju inte riktigt samma saker som en vuxen.
Kort sagt så är våra busschaufförer inte direkt några stjärnförare, snarare drömmare som inbillar sig att de befinner sig i en racerbil i en tävling med mycket hård konkurrens. Därför måste man köra som en galning på yttepyttesmala vägar. Ganska intressant, man vet aldrig vilket dike man ska få studera närmre just denna dag. Livet bjuder på så många överraskningar..! (självklart är det inte bara dåliga förare, man ska inte dra alla över en kam, men ungefär hälften är livsfarliga).
Idag gick det hela ganska bra, ända tills vi kom in i Rosersbergs villaområde. När vi passerade en stor klunga lägenheter, väldigt nära Råbergsskolan, så sprang en liten bondkatt över vägen. Bussen befann sig fortfarande på avstånd, men katten hade ingen brådska att ta sig över vägen, och busschauffören hade ingen tanke på att sakta ned. Med farten som vi höll så skulle katten precis hinna över vägen, förutsatt att den inte stannade eller saktade ned. Men som många vet så är djur inte alltid helt beräkneliga, och alla förstår inte hur farliga bilar faktiskt är.
Jag satt längst fram i bussen, i sätet snett bredvid busschauffören, så jag såg det hela väldigt nära. Och till min stora förskräckelse tvärstannar plötsligt katten och stirrar skräckslaget på den stora bussen. Jag reagerar innan busschauffören, och hinner bara tänka att nu är det kört, och får den där välkända "minihjärtattacken".
Tack och lov reagerade mannen som körde och stannade till, dock inte helt, så vi tackar för att den lilla kissen satte fart igen över vägen. Den var nära att bli en väldigt platt liten kissekatt, och jag var nära att få en hjärtattack..
