Inaktivitetens filosofi

Just nu känns det som att mitt liv följer ett extremt "enkelt" mönster. Jag äter, jag sover, jag pluggar. Jag pluggar. Jag pluggar filosofi.
När kursen först startade, i samband med att jag påbörjade mitt andra år på gymnasiet, trodde jag att det skulle vara ett hyffsat enkelt ämne. Kanske en aning flummigt, men det skulle väl inte bli något problem. Tji fick jag - filosofi visade sig vara ett ganska tungt ämne, och för att mitt förväntade A i kursen inte ska bli ett minne blott får jag verkligen lägga ned tid på att plugga, speciellt med det vi håller på med nu (olika filosofer och deras teorier).

I mitt huvud snurrar nu de olika kunskapsteorierna, begreppen och orsakssambanden runt, runt. Varje filosof  har sina egna idéer, teorier, åsikter och synpunkter på världen, ändamålet och människan i sig.
Sokrates, Platon, Aristoteles, René Decartes, John Locke, Immanuel Kant, David Hume, George Berkley, Friedrich Hegel och Karl Marx (jag kan möjligtvis ha glömt någon). Allt detta skulle läras in på mindre än en vecka, och nu är veckan tillända. Nu återstår bara någon timme, minuter och sekunder.
Jag hoppas att allting håller sig på plats och inte virrar ihop sig till ett stort garnystan i mitt huvud innan provet. För mycket information på för liten yta blir lätt ihoptrasslat, och jag har inte riktigt hunnit trassla ut alla trådar ännu. Men förhoppningsvis räcker det med att trådarna ändå finns där.